Etapp 1. S:t Olofsholm - Othem

Eftersom mitt lillla företag "Carin Olofssons Övandringar" hjälper besökare som vill vandra pilgrimsleden med transport av bagage, boende etc så känner jag att jag måste gå leden igen för att se hur jag upplever den idag. Sist jag gick den var ju 2004....några år sedan:)

...2004 var markeringarna jättefina och man blev glad när man såg markeringsstolparna med sevärdhetskringlan och S:t Olof ... nu blev jag glad om jag såg stolparna överhuvudtaget...för de lutade och låg ibland helt i kull av olika anledningar...och sevärdhetskringlan med S:t Olofbilden var blekt till osynlighet och ofta helt borta...  

Hur som helst så har jag nu meddelat Domkyrkoförsamlingen att de måste fixa till detta...och det hade de på gång fick jag till svar:) Så jag hoppas det sker så snart som möjligt...
Det jag kunde göra var att stötta upp de fallna stolparna så gott det gick så att eventuella pilgrimer inte ska tappa bort sig alldeles.

Fast jag gått leden förut så fick jag under denna första etapp ändå uppleva något nytt:) Jag råkade gå runt hela holmen...OCH DET MÅSTE MAN GÖRA! Det är jättevackert!! Det hade jag inte gjort innan!!! Då får man se ett härligt raukfält som gömmer sig nedanför den östra sidans sluttning...och vackert månlandsskap på uddens södra spets...

Att känna sig som turist på sin egen ö...det går alldeles utmärkt när man hittar platser som man inte visste fanns:)

Här kommer några bilder från min vandring den 21 maj, ca 16 km:














ooops...spår efter människa i bakgrunden...






Man lämnar holmen och går inåt land...flera naturreservat passeras under dagen.


...ut till stranden igen... Hideviken.




blåsippor, de är sådana glädjespridare...
















Här kan man ta ett extra strövtåg i ett gotländskt änge...mitt i barrskogen...
Här finns i maj-juni orkideer och fågelsången är bedövande.


...marken täckt av både blå-och vitsippor...




Så kommer man tillslut till bebyggda trakter...här ligger gutefåren och solar sig.


Kyrkan i Othem med församlingshem. Församlingshemmet kan förbokas för grupper som vill övernatta.
Det är spartanskt boende som gäller - på golvet med medhavda liggunderlag.




Ca 16 km vandring...+ några kilometer runt s:t olofsholm...ger lite stelhet i benen...
men vackert att efter en enslig skogsvandring komma fram till bebyggda trakter och Othems vackra kyrka.   
Vandringen tog mig 6,5 timmar...men då hade jag stannat mycket för att fotografera och två gånger för att fika.

Hoppas få till etapp 2 Othem-Bro inom kort.


Etapp 2. Othem-Bro
24 maj och underbart väder. Jag ska gå ca 2,5 mil...och måste vara framme kl 17.00...
Startar kl 9...
Denna dag blir i orkideernas tecken:) överallt orkideer, jag tror det måste vara S:t Pers nycklar....vackert!


Några glimtar:)













Hejnum kyrka dyker upp...
























Lokrume kyrka...














Bro...


Orkideernas dag... men man skulle också kunna säga kulturhusens dag ...
Solbränd och fin blir jag hämtad av min mor som kör mig tillbaka till Othem där jag har min bil parkerad.

Nu har jag bara en etapp kvar...



Etapp 3. Bro-Visby
25 maj och ca 15 km.
Vädret verkar ok, jag ger mig av!! Får skjuts av min dotter till Bro. Tar cykeln med...hinner inte gå denna sträcka...och är lite stel i kroppen sedan gårdagens vandring:)
Hoppas det inte är för många stättor att ta sig över...

Några glimtar:





Passerar Väskinde kyrka...


















Det gick väldigt bra att cykla denna sträcka. Regnmoln förföljde mig men framför mig vara bara blå himmel:)

SandkullAnnas lilla stuga är ett litet kulturarv...och Hästnäs ett stort...

Nu har jag kommit igenom de ca 6 milen och kan tipsa alla som vill pilgrimsvandra om var det är svårt att hitta. Känns jättebra! Men förhoppningsvis blir markeringarna tillfixade så snart som möjligt, det blir så mycket trevligare för alla då:)

Sugen på denna vandring?
Kontakta mig för hjälp med transporter, mat boende etc. via min hemsida www.guteinfo.com/vandra

Tips för er som ger er ut på denna vandring på egen hand:
- Kartan finns att köpa i Domkyrkan i Visby, och på min hemsida.

- 15/5-15/9 är kyrkorna öppna för besökare. Kommer man andra tider eller före/efter sommarsängen kan man ringa klockaren så kommer han och öppnar:) (står vid varje kyrka telefonnummer till klockaren)

- Vandrar du ensam så är taxi till något boende på kvällen vara ett bra alternativ.

- Det finns ingen mat att inhandla längs vandringen.

Jag Nora, Carins dotter gjorde denna vandring här på Mallorca för snart två månader sedan. Mallorca är en ö full av vackra och spännande vandringar som många är väldigt bra skyltade och utmärkta. Så hur kunde jag av alla vandringar bestämma mig för denna?

Jo, det finns ett praktiskt och ett mera intressestyrt skäl.
Det praktiska skälet var att vi inte har tillgång till bil. Då de flästa vandringarna kräver bilfärd till eller från vandringens start och slut var de redan borträknade. Jag hade också en liten tanke att jag skulle vilja visa Jonathan min pojkvän Puerto de Soller, en mycket fin och omtyckt hamnby på från Palmas sidas sett andra sidan ön.
Min andra anledning till att jag valde att gå från Deía till Puerto de Soller var att jag ville visa Jonathan så mycket som möjligt och genom att åka buss till Deía och gå därifrån gjorde att han fick se både en typiskt spansk lite äldre och liten stad (Deía), han fick se berg och natur, havet, fruktodlingar i terasser och slutligen Puerto de Soller. Och eftersom vi stannade över natten i Puerto de Soller så fick han även se Soller dagen efter.

Nog om detta, såhär började vår utflykt.

Jag hade dock börjat med matsäcksförberedelser redan dagen innan, stekt pannkakor och gjort sallad och packat ner en massa mat, fika och vatten. (Jonathan är en matkrävande vandringskamrat och då jag inte ville att vandringen skulle bli misslyckad på grund av hunger så blev det två fulla ryggsäckar.)



Placa de España (PDE)
Vi bor i Cala Mayor, ca 20 minuter med buss från Palma centrum så vi började med att ta en av de lokala stadsbussarna (nr.3) till Palmas busstation, Placa d´España.
Därifrån åkte vi mot Deía klockan 9.30.

INFO:
-För er som varit i Palma tidigare kan jag berätta att busstationen där "lantbussarna" tidigare gick ifrån är flyttad. Numera åker man ner för rulltrapporna mitt på PDE, på samma ställe som tågen går.
-På PDE finns en turistinformation utmärkt med ett stort T. Där pratar de bra engelska och har kartor, reklam och information om olika sevärdheter och ställen på ön. De har gratiskartor och info men även kartor och böcker att köpa.
-Man förköper inte biljetter till bussarna, man betalar på bussen.
-Att åka till Deía från Palma kostade ca. 2,5€ och tog ungefär 40 minuter.
-Stadsbussarna är blåa/grå och de som går ut på landet till byarna är gula/röda.
-Stadsbussarnas turlistor finns på internet, här, medans lantbussarnas turlistor endast finns på plats.




Deía
Spendera gärna en stund i lilla byn Deía. det tar inte lång stund att vandra runt på de små stenbelagda gatorna. Vi stannade i en halvtimma och var fullt nöjda men kände även att vi besökt Deía.
Från att du hoppar av bussen så ligger vandringens en bit högre upp på samma väg. Kommer ni från annat håll så ser ni skyltar om ni går "uppåt" för lilla vägen precis i kanten av byn, mot havet.
Där startar vandringen neråt närmare havet.

Denna bit är den bit med mest ogämnt underlag. Du går på en slingrande upplagd väg nerför kullaarna mot havet. Då marken är fylld av ogämnt krossade stenar börjar man fundera på om man någonsin kommer få tid att titta på den vackra utsikten. Men ha lite tålamod, det blir bättre ju längre ned man kommer.

INFO:
-I Deía finns mindre affärer/kiosker "TABACOS", som de heter. Här kan du köpa frukt, bröd, vatten och det mesta i matväg. Men det bästa är att köpa din matsäck innan du kommer till Deía.
-Från Deía går även andra vandringar till exempel Valdemossa.

Cala de Deía (Deías strand)
Så småning om ju längre ner mot havet du vandrar börjar skyltar mot Cala de Deía komma. Du borde absolut ta den lilla extra biten att gå för att besöka stranden. Kontrasten från att ha vandrat i knappt en timma i berg och stenterräng och att komma ner till den lilla skyddade stranden blir paradislikt.
Om du vandrar med barn, eller inte åt en tillräckligt stadig frukost på morgonen kan detta vara det perfekta stället för en förmiddgasfika.
Jag kan tänka mig att där är en mysig liten restaurang med uteservering under högsäsong, men nu när vi var där så var allt igenklappat.









Mot Puerto de Soller
När du besökt stranden får du sedan gå tillbaka den bit du gick ifrån att du började följa skyltar mot stranden i stället för mot Soller. Och oroa dig inte över att du går mot Soller, delningen kommer senare. Soller och Puerto de soller är Soller (stad) och Puerto de Soller (Sollers hamn), precis som med Deía och dess strand.

Nu har du den långa sträckan framför dig, en vandring på stenbelagda stigar, små djurstigar, genom hagar, över stättor, genom grindar och mandarin, apelsin och citronodlingar. Vandringar mellan olivträd är heller ingen ovalig syn. Näst intill hela tiden har du utsikt över havet. Du går hela tiden på några hundra meters avstånd från vattenytan men då du befinner dig högre upp har du perfekt utsikt.

INFO:

-Vägen är skyltad, men ibland när du visas ut mot bilvägen eller in i en hage kan du ibland börja tvivla. Gå en bit åt det håll pilarna pekar, de har rätt, men du bör hålla utkik för det bör snart komma en ny skylt som visar att du är på rätt väg.
-Stäng allitd grindar du öppnar, tillslut har du inte koll på om du går in eller ut längre.
-Längs vägen finns "points" där du kan välja att gå ned till vattet, även dessa skyltade. Men jag antar att du behöver gå tillbaka samma väg för att kunna fortsätta din väg mot Soller.

   

   
klicka för större format.


Vyn över Puerto de Soller när man kommer gående från bergen.




Puerto de Soller

Puerto de Soller är en fin liten hamnby med en mysig hamn och strand prommenad. Här finns turistshoppar, radvis med hotell, restauranger och mycket annat. Även under lågsäsong finns hotell och restauranger som håller öppet. Men tänk på att det inte alls är samma mängd som annars. Nu när vi kom i slutet av November så var mer eller mindre halva byn ödelagd. Men byn är absolut värd ett besök även vintertid.

Jag och Jonathan hittade ett hotell som vi tog in på över natten, kostade 57 euro för två personer inkl. frukost. Rummet hade eget badrumm med dusch och handdukar. Frukosten var kanske inget att hurra för men det var i alla fall något att stoppa i magen. Någon vit baguette med ost och lite varm choklad. För den som gillar flingor med mjölk så fanns det också. Vi gick ut på kvällen och åt pizza på en liten restaurang nära hamnen. Mycket välkomnande och trevlig personal.





 
  
klicka för större format.


Soller
Från Puerto de Soller (hamnbyn) till Soller (byn) går en spårvagn. det finns även vägar att gå, då går du tillbaka samma väg som du kom när du kom från Deía (mot Soller) och följer sedan vandringsskyltarna. Jag och Jonathan hade inte riktigt ork i benen och oroade oss för några stora mörka moln som täckte himlen så vi valde spårvagnen. Spårvagnen är dock en turistattraktion, därav priset på 4 euro. Resan tar ca 15-20 minuter, men absolut ett mysigt alternativ om man inte känner för att gå.
Väl i Soller finns ett mysigt torg med caféer och restauranger, även mindre shoppninggator. Tänk dock på att om du som vi gjorde kommer till Soller på en söndag så är alla affärer stängda, (dock inte restauranger, caféer och kiosker). Vi tog efter en prommenad och en fika på gårdagens matsäck bussen tillbaka till Palma, trötta efter vårt lilla äventyr.

INFO:
-Om du tänker ta bussen från Soller på en söndag, kolla tiderna innan, går inte många bussar per dag. Det finns två olika bussar till Palma, en över bergen och en genom tunneln. Bussen genom tunneln tar ca 45 minuter och kostar ca 3 euro.
-Det finns också ett tåg från Soller till Palma, också detta en turisktattraktion och kostar 10 euro. Men dock en mysig upplevelse. Det sägs att den vackraste resan med tåget är på våren då naturen utanför är full av vårens alla blommor.
-Söndagar = helgdag och stängt i hela Spanien.






Lycka till och hoppas ni blev inspirerade till att besöka Mallorca!

På båten drog datateknikern (Gunnar) igång en fototävling som varade hela julhelgen. Olika teman varje dag, röstning på kvällen i soffan framför tv-skärmen...temafinal och prisutdelning 1 januari.
En av dagarna blev temat arkitektur och tunnlar, perfekt eftersom vi just den dagen planerade att ta färjan över till Sliema för att där följa strandpromenaden vi hört talas om vram till St.Julian´s...som är sammanväxt med Sliema...


Vi lämnar här Vallettas historiska miljö...lite pyssel att hitta gränden som leder ner till färjeläget...och tar oss med färjans hjälp över viken till det moderna Sliema...vilka kontraster...beroende på åt vilket håll man tittar!






























Härligt med fika iform av caffe latte, choklad, bakelser... innan vi tog en buss hem till Valletta.

En väldigt liten ö...med väldigt mycket folk...perfekt för bussåkande!! De går överallt - hela tiden:))


Ps
De flesta bilderna är tagna av dottern Agnes


Här hittar du info om Malta http://www.visitmalta.com

Ville se mera av ön...jag och döttrarna och datateknikerns fru Marie tog därför buss 44 åt nordväst, till Mellieha Bay.
Efter Mosta blev det landsbygd i flera kilometer!! Innan man var framme vid St. Pauls Bay. Härifrån går det båtar till den ännu mindre ön Gozo... 
Men vi sitter kvar i bussen fram till Melliera Bay. Passerar flera dalgångar med härlig landsbygd:)...vackert.
Väl framme möter oss en av Maltas få sandstränder.


Den är inte många meter lång...men man kan tänka sig hur mycket folk det samlas här under sommarsäsong...nu ser vi bara de stängda kioskerna och ihopstaplade solstolar. Vi känner på vattnet ...ganska svalt...som tur är eftersom vi inte har några badkläder med oss.





Börjar fundera på vad som döljer sig bakom kullen norrut...på andra sidan den sista lilla halvön...





Det sista vi passerar på vår väg ut ur byn Mellieha är ett ganska stort område med mintgröna stugor/förtäckta husvagnar...en stugby? Öppen för alla eller för vindsurfare?...eller? Just nu verkar det inte bo någon där, men den är väldigt välordnad och städad...och som sagt, man ska vara rädd om barnen...




En skylt visar vänster till Red Tower ...ett rosa/rött torn uppe på höjden... vi får leva med att inte veta vad detta torn har för historia...vi vill ju till andra sidan halvön...




whoops, uppe på höjden döljer sig terrassodlingar...och utsikt över den lilla ön Gozo...och små märkliga stenhus...jaktstugor? om det är någon som vet så får ni gärna höra av er till mig med info:)












Whoops igen...en man med bil...och en massa lådor med duvor...?
Efter lite försök till prat, mannen var inte så bra på engelska trots att han var maltes, så förstår jag att detta är hans hobby. Duvorna ska nu träningsflyga hem till Italien... 




Framme vid Paradise Bay. Här ligger ett hotell som stupar ner i vattnet, gubbarna sitter och fiskar...och från piren går båtar till Gozo...vi är sugna...hör så mycket om denna lillla ö...men det får vara till en annan gång... 
Tar en fika på "pirfiket" och solar näsan innan en buss kommer som vi kan ta ända hem till Valletta. Bussresan tar 1 timme...

Varje kväll är utsikten så här vacker över Vittoriosa och Senglea på andra sidan vattnet.
 
 

Här hittar du info om Malta http://visitmalta.com

Något att fundera på:

Att köpa ny kamera inför en resa...
Jag tänkte att det var bra...för då har man mycket tid till att sätta sig in i kamerans alla funktioner...
och det var inte helt fel tänkt...

Men...jag blev alldeles för fokuserad på det tekniska...tappade allt fokus för motiven...tappade till och med inspirationen till att hitta finna bildobjekt!!! Jättehemskt!!! Har inte känt så på hur många år som helst!!!

Så kan det tydligen bli när man är lyckligt ny ägare till en Canon EOS 500 D (19-200) ...
Hoppas verkligen att fotolustan kommer tillbaka när jag blir ett med min nya baby!! 

...och att jag inte ska behöva längta efter min lilla Olympus Camedia (C4040 zoom)...som varit min kompis i 10 år...men som nu börjar tappa kontrollen...


min lillla olympus...





min nya canon...

Så kom jag då till Malta den 21 december...för att fira jul med man och barn samt några kustbevakningsfamiljer till.
Strålande sol i två  veckor (utom en dag), 20-25 grader varje dag, hela Valletta julpyntad och julmusik från högtalarna på både gator och torg. Lite svårt att hitta den rätta julstämningen med en caffe latte på utecafeet...men det får man ta:)

Valletta är verkligen jättevackert! Mycket arkitektur, många kyrkor, nytt och gammalt och flera vikar och höjder som gör vyerna helt otroligt häftiga. Inte konstigt att staden finns på Unescos världsarvslista.
Ja, det jag kallar Valletta är egentligen de sammanväxta städerna Valletta, Vittoriosa, Sliema med förorter...
Men mitt i smeten ligger Grand Habour...och där bodde vi på kustbevakningens båt KBV 002 Triton... 





Nåväl, en countryside walks kom jag iväg på....till Bahrija på västra sidan av ön. Samt en kortpromenad längst i norr till Paradise Bay. En lång strandpromenadsvandring blev det också, från Sliema till St.Julian..utanför Valletta. 

Det jag hört men inte riktigt kunde föreställa mig var att det knappt skulle finnas någon landsbygd på Malta. Men det stämmer verkligen. Städer och förstäder...allt växer ihop så det bara är några km landsbygd i en dal däremellan. Byar...nej det såg jag nog inga...inte så som det brukar vara i den grekiska övärlden... här såg de verkligen ut som förorter...med flervåningshus tätt packade samman...även ute på vischan. Såg riktigt märkligt ut...

Varför Bahrija?...ja helt enkelt så att det var den enda vandringsbeskrivning jag hittade i Valettas bokaffär. (på nätet hade jag sett flera beskrivningar...och trott att jag skulle hitta dom i Valletta...istället för att behöva skriva ut 24 sidor från nätet. Men det kanske är att rekommendera andra att göra. Häftena var gjorda i ett turismprojekt 2002, så de kanske är på upphällningen...)

I beskrivningen stod att man skulle ta buss nr 80 eller 81 från Valletta till Rabat, till en rondell kallad Nigret i stadens västra kant. Sagt och gjort. Jag, döttrarna och datateknikerns fru Marie hoppade på buss 80 från busstorget i Valletta...och bad schauffören säga till oss när vi var framme vid Nigret i Rabat. Och det gjorde han, men med ett liten frågetecken i pannan angående vårat intresse av att kliva av i en rondell...utanför stan....:)

Vi lyckades välja den enda mulna dagen på våra två veckors vistelse på ön...gråa bilder...men skönt vandringsväder.
Här kommer några glimtar.

Gamla engelska bussar...kan vara från 50-talet och framåt. Denna hade riktigt låga säten...inga bälten förståss...ej heller någon dörr att stänga/öppna (praktiskt)...och när man drog i stopsnöret så plingade det i klockan framme över schaufförens huvud. En helgonbild på Maria satt över framrutan...för att ge trygghet eller påminna om att man kan behöva be en bön? 




Hittade några av de pilar som visade vägen...dock inte alla...



Mycket av vandringen gick längs landsväg...nästan omöjligt att vänja sig vid att gå på höger sida av vägen..och att bilarna som kom bakifrån inte tänkte köra över oss...och känslan av att de bilar vi mötte kom utan förare...ja de har vänstertrafik !!










...pumporna lagras på taken för att inte åkersorkarna ska ge sig på dom...
vägarna är inte så väl underhållna... och åkerlapparna är små...





















Havet:))












...okey....??



...skräm oss lagom!!...



...en dal och en stad...men hur kan man gå från stad till stad på en timme...? proportionerna blir väldigt konstiga på en liten ö som Malta ....1/3 av Ölands yta...men ca 400 000 invånare...






En konstig buske...mandel?? mums!!...oj, det var visst bittermandel...men kul ändå:))






Inte mycket blomster så här i december....men en och annan liten färgklick... och några enstaka fruktträd...men goda var de...mandarinerna:)....

4,5-5 timmar stod det i broschyren att dessa 13 km skulle ta och det stämde ganska bra.
Tillbaka i Rabat hade vi lite problem att hitta bussen tillbaka till Valletta...men vi fick hjälp av en nyinflyttad engelsman som var vänlig nog att köra oss till busstationen mitt i stan...

Städer i alla ära...men jag behöver få se landsbygden innan jag kan känna att jag varit på en plats/en ö... att känna in lukter, himlen och havet...det naturliga.
Fast egentligen är det ju inte så...både stad och land är ju formade efter de människor som lever där, oftast sedan tusentals år tillbaka. För att hitta det riktigt naturäkta måste man till platser där människor knappt satt ned sin fot...och dessa platser är ju därmed inte så lätttillgängliga...   tyvärr...

ps
de flesta bilder från denna vandring är tagna av min dotter agnes:)
hon höll i kameran - jag i vandringsbeskrivningen:))


Via denna länk hittar man info om Malta. Om man scrollar ner på sidan så finns 4 st olika vandringsbeskrivningar i pdf-format som man kan tanka hem och läsa igenom i lugn och ro. (eftersom det inte direkt kryllade av dessa häften i bokaffärerna så kanske jag borde föreslå att man skriver ut dom hemma...även om de är på 24 sidor...)
http://www.visitmalta.com/e-brochures

Jag har bara gått en Pilgrimsled och det är denna på Gotland.
Det är en markerad led från Visby till S:t Olofsholm, det vill säga tvärs över ön, från kust till kust.
Visby stift har tagit fram denna led och även en karta som man hittar i Visby Domkyrka eller köper via min hemsida http://www.guteinfo.com/vandra

Leden är drygt 5 mil och man kan starta i vilken ände man vill.
Eftersom det är svårt med transporter så tycker jag det är lättast att börja på S:t Olofsholm dit man kommer med taxi eller annan bokad transport.

Det finns inga restauranger eller matbutiker längs vandringen...inte heller vandrarhem eller annat möjligt spontanboende.
Det som finns är församlingshem och bygdegårdar, där man sover på golvet och som måste förbokas. Det är medhavd mat och medhavda liggunderlag och sovsäckar som gäller. Vill du ha hjälp med bokning av boende och transporter så kan du höra av dig till mig via min ovan nämnda hemsida. 
Givetvis går det också då att beställa transport tillbaka till Visby, om man vill bo lite bekvämare...


Några bilder från min pilgrimsvandring med Lotta och Marie juni 2004

Grekland, grekland.
Vi tog med oss farmor till Kreta. Ingen kvar hemma att sköta om katten, men det fick gå...nu skulle farmor med och uppleva Grekland!


Vi flög till Chania...och tog in på "Pension Nora". Där måste vi ju bo eftersom en av våra döttrar heter Nora...:)
Och det gjorde ägarens dotter också visade det sig. Vi hade varit där förut...så nu hade vi bara skickat ett mail för att boka rummet. Väldigt behändigt. Hemsida har de dock inte...





Vi stannar en dag i Chania...för att morgonen därpå ta bussen till Chora Sfakion, nästan rakt söderut. 






På slingriga vägar kommer vi tillslut över bergen...och avnjuter en greksallad, satsiki och färskpressad apelsinjuice medans vi väntar på båten som ska ta oss vidare till Loutro.













Karga berg...havet...himlen...och plopp så dyker det upp en by långt inne i en av vikarna...tänk att man kan bli så varm inombords av denna syn...Vi besökte Loutro efter att vi gått Samaria ravinen inte så långt härifrån för några år sedan...då bodde vi på den västra sidan av viken, vi knatade därför genom byn denna gång för att komma till den östra sidan...och få en vy åt andra hållet:) Det finns bara en gågata längs med havet...där alla restauranger och cafeer också är...sedan klättrar husen upp efter bergskanten. På den östra sidan finns några få gränder att förvirra sig in i. Hit kommer man inte med bil...bara till fots eller med båt. Häftig och läskig känsla på en och samma gång.




Nästa dag måste vi utforska området:)
Vi går lite österut, tillbaka mot Chora Sfakion. Det ska gå att gå hela vägen har vi hört...men vi ser att det inte är något för oss.....väldigt smala stigar...och väldigt branta stup åt ena hållet...det är bara här strax utanför byn som det är lite nät uppsatta, de hjälper nog mest psykiskt...






...ja vad ska man säga...-goddag, ursäkta att vi stör, är det ok att vi vistas här på dina marker?...





Vy ner över Loutro. I en av mataffärerna hade vi sett foton som visade hur det såg ut i byn innan turismen...kanske från 1950-talet... då var det endast ett fåtal hus i hela viken. Nu har mycket tillkommit för att ta emot turister....men ändå så snyggt gjort. De har byggt som lägenhets/rumsuthyrning i husen där längs bergsväggen...och några restauranger längs den smala gågatan...som har ett uppehåll på mitten där ni ser den lilla stranden...två små mataffärer, en liten klädbutik, en kanotuthyrare...ja så är det inte så mycket mera...
Killarna som är ute och fiskar lämnar av fångsten direkt till restaurangen...
Men på vintern drar alla, då är här tomt. Vi verkar vara här sista veckan...sedan stänger de igen byn för säsongen. Vilken tur vi hade!!




Lite smalt och läskigt är det...




Men det glöms bort när man tillbaka i byn får chokladtårta!
När man inte gillar grädde så är de grekiska chokladtårtorna nummer 1, de har nämligen ingen grädde!!!




Nästa dag tar vi en tur inåt land...I det vandringshäfte vi hittar i en av byns två Mini-Markets kallas turen "Phoenix Circular". 
När man kommit upp på berget från Loutro är det ganska platt vandring som gäller ända tills man ska ner i nästa vik till byn Phoenix...









...skugga...hepp, hepp där nere ligger Phoenix:)









vatten...souvlaki...ljuvligt...





Nästa dag lämnar vi farmor kvar i Loutro...nu ska vi på långvandring...och ravinvandring, "Livaniana and Aradena Gorge"...






Det blev väääldigt varmt...och stigarna var inte sååå lätta att se och de korsade dessutom varandra hit och dit...
...så det var inte helt fel att nå fram till den lilla bergsbyn Livaniana:)

Men byn var tom... och restaurangen stängd. Lite panikvarning....Men så hittade vi en man...och jag lyckades fråga efter vatten, nero, och han pekade på en kran i berget som vi aldrig skulle hittat utan honom...vi drack, fyllde våra flaskor, blötte våra schalar och kepsar innan vi satte dom på oss igen alldeles iskalla...
Tack gamle man för att du fanns och visade oss till vatten och till stigen som vi skulle följa vidare!
På kvällen nere ibyn fick vi höra att mannen vi träffat var lite knepig och förvirrad... han förstod i alla fall att vi behövde vatten...
och vi var glada att vi inte hade farmor med oss...




...efter att ha fyllt våra vattenflaskor och blött ner våra huvudsjalar så vandrade vi vidare....
och woops, här är visst stigen som leder ner till ravinens botten...

Gissa om maten var god på restaurangen vid "Marmara Beach" när vi kom ut ur ravinen:) ....och häftig känsla att se ravinen från andra hållet...därifrån hade vi kommit:))...




...och längs denna kust skulle vi fortsätta...





ok, lite smalt här...titta var vi sätter ner fötterna...stanna när vi vill beundra utsikten...för den äääär mäktig!





Av någon anledning vill jag luta mig inåt bergskanten ...och jag väljer att gå till vänster om stigen...bland alla stenar...det känns som att jag skulle sugas mot havet och falla om jag gick upprätt...det är väldigt brant...och högt...
Jag börjar grubbla över hur det kan vara att man inte läser i tidningarna hemma om fallolyckor på Kreta...det borde ju ramla ner folk här hela tiden...eller?...inte rätt tankar just nu....beundra utsikten ja....och hur gör getterna egentligen som bara springer på...ja det är ju bara att titta på lilltjejen förståss...hon springer också bara på...lyckligt ovetande om riskerna...och vi mäktar inte med att tala om dom just nu... får istället köra ...- titta var vi sätter ner fötterna...-stanna när vi vill beundra utsikten...
 



- yes, we did it!! vi överlevde! allihop!!
Vi kom igenom den läskiga delen som vi inte visste skulle vara läskig för då hade vi inte gått den vägen för vi vet att allrahelst jag inte gillar läskiga saker....!!!! Det finns en stig inåt land man kunnat ta...och man kan beställa båttur tillbaka...något jag i efterhand rekommenderar er som inte gillar att gå på smala stigar intill branter...
Mat, vatten, svalka...så piggnar vi till igen och kan fortsätta färden under mer avslappnande former hem till Loutro...stigen går nu inlands:)




Farmor har haft en lugn dag på stranden och balkongen...och började undra om vi inte skulle komma snart...



...och vi spelar tavli.......och dricker juice...





...och äter grillspett...och njuter av alla katter... och mår gott:))














Dax för avfärd. Vi betalar rummen...och tackar för oss...

...köper biljett för vidare färd till Aghia Roumeli där vi stannar till för en fika...för att ta nästa båt till Palleochora...där vi stannar några nätter för att sedan ta bussen till Chania och flyget hem...ännu en underbar Greklandsresa sparad på hårddisken:)))









Utan detta lilla häfte med olika vandringsbeskrivningar och kartskisser hade våra vandringsutflykter inte varit möjliga.
Häftet finns fortfarande att köpa vid Mini-Market som ligger i gränden ovanför Ilios Taverna. Det finns bara två Mini-markets så den är inte något problem att hitta, byn är väldigt liten....
Men som sagts ovan...kolla gärna med någon i byn att de vet säkert att den restaurang etc de nämner i häftet och som ni tänker besöka är öppen...det är ju lite viktigt att ni annars tar med er mat och vatten för hela dagen...för att få en perfekt behaglig vandring...utan nära döden upplevelser:)

Kanske tar det lång tid innan ni läser detta inlägg...och tills det blir någon Loutrovandring...då kan ni ju skicka ett mail till författaren och kolla
om häftet finns kvar:)  keith@klinassess.co.uk





Det finns mängder av vandringsturer längs Kretas sydvästra kust ...och underbara små färjor att kombinera med vandringarna:))
På denna länk hittar du tidtabellerna för de olika färjorna:))  http://www.sfakia-crete.com/sfakia-crete/ferries.html#3